Recension i Foto nr 10 2003

HELLS ANGELS IN PÅ LIVET


Det som imponerar allra mest står som en fotnot på sidan två i Per-Olof Sännås nya bok om Hells Angels: ”Författaren har tidigare utgivit Skinheads (1988), Graffiti (1993) och Black Army (1998).” För fjärde gången har han lyckats med det till synes omöjliga, att ta sig in i en stängd, mytomspunnen subkultur.

Efter en demokratisk omröstning i mitten av 90-talet fick han tillåtelse att följa ”stockholmsänglarna” med sin kamera, fick komma och gå som han ville och fria händer att skildra Hells Angels i glädje och sorg, på bröllop och begravningar, på vilda fester men också under det blodiga mc-kriget i Skåne med rivalerna i Bandidos…

”Jag vet, för jag var där”, skriver Per-Olof Sännås lite kaxigt i förordet och konstaterar stolt att han har kommit så nära helvetesänglarna någon kan komma utan att bli så kallad hangaround (första steget på vägen att bli en fullvärdig medlem).

Jag bläddrar och förstår inte hur karln bär sig åt. Han är pressfotograf och journalist, bara det borde diskvalificera honom. Han konstaterar i förbigående att HA aldrig ger några intervjuer och avskyr fotografer.

Bilderna är vackra och brutala om vartannat och visar hur nära Per-Olof Sännås verkligen lyckades komma ”världens mest beryktade motorcykelklubb”. Naket och nära får vi se vad han sett och uppleva vad han upplevt.

Han gör, skriver han, inga anspråk på att ge en fullständig bild av HA. Allt han vill är att ge en bild. Sin bild. Och det är långt ifrån en enkel, endimensionell bild han väljer att visa upp. Han försvarar inte, men försöker förklara.

Den egna texten är som vanligt i Per-Olof Sännås böcker viktig. Han är en bra lyssnare, inte bara en skarpögd iakttagare. Han låter de intervjuade tala till punkt, berätta sin historia. Och han ryggar inte för de svåra frågorna.

Kriminaliteten får ett eget kapitel där Sännås bland annat konstaterar att en titt i kriminalregistret visar att två tredjedelar av medlemmarna i Stockholmsklubben är kriminellt belastade -- och att ”änglarnas” brott kan delas in i två kategorier:

De som begås för att hävda klubbens prestige och status och de som enskilda medlemmar gör för att ”tjäna” pengar.

Att många är brottsbelastade gör inte HA till en kriminell organisation, skriver Sännås och citerar rikskriminalen som konstaterar att det inte finns något som pekar på att klubben får del av vinsterna av enskilda medlemmars brott. Det allvarliga är istället enligt rikskrim ”mc-gängens systemhotande karaktär”, alltså människors rädsla för HA och att de valt att ställa sig vid sidan om lagen.

Sonny Barger, amerikansk ”urängel”, säger i boken att Hells Angels nu återvänt till de gamla idealen - att festa och åka Harley-Davidson.

Tillbaka